Numismatische Forschungsgruppe, Universität Stockholm, Forskarseminarium, 17. Februar 2010: „Vikingatåget till Melle år 848 och fyndet från Kättilstorp i Västergötland“
Under seminariet kommer fyndet från Kättilstorp att behandlas som ett exempel på vilken information man kan få fram om man utvärderar äldre vetenskapliga brevväxlingar och fyndprotokoll samt hur fyndet kan tolkas idag.
Dokumentation och analys av vikingatida myntfynd är som bekant ett centralt forskningsuppdrag för professuren i numismatik och penninghistoria vid Stockholms universitet. Även där används källor kring myntfynden i stor skala för att kunna rekonstruera fynden i största möjliga utsträckning. Under andra hälften av 1900-talet var Stockholm en numismatisk vallfärdsort, där forskare från hela Europa brukade samlas på sommaren för att studera myntfynden i Kungl. Myntkabinettet och lära känna den egna penninghistorien. Utanför Sverige finns det nämligen inte alls myntfynd och skriftliga källor i samma utsträckning, bland annat p.g.a. de två världskrigen och deras inverkningar. Detta är lätt att glömma bort, när man lever i ett land där det har hittats (och bevarats!) hundratusentals vikingatida mynt – en unik källa.
Fyndet från Kättilstorp blev känt för den lärda världen genom Carl Säve. När han från 1857 till sin död 1876 var föreståndare för Uppsala universitets myntkabinett fick han genom en student kännedom om ett nytt fynd med karolingiska mynt som hittats i Västergötland. Säve anmälde lagenligt detta fynd till Bror Emil Hildebrand i Stockholm. Snart diskuterades fyndet och de olika mynten i Säves brevväxling med Hildebrand. Även om alla mynt – återigen enligt lagen – egentligen skulle hamna på Kungl. Myntkabinettet i Stockholm, lyckades Säve utverka att åtminstone ett karolingiskt mynt kom till Uppsala. Det är idag det enda myntet från detta fynd som med säkerhet kan identifieras.
Intressant nog bestod hela fyndet med slutmynt 850/1, bortsett från 30 arabiska mynt, enbart av åtta karolingiska mynt som präglades i eller nära staden Melle i västra Frankrike. Alla präglades kort tid före år 848. Eftersom det finns en skriftlig källa som berättar om ett vikingatåg till Melle just år 848 ligger det nära till hands att anse fyndet som ett resultat av detta vikingatåg. Kättilstorpsfyndet vore i så fall det enda fyndet som kan knytas till ett enskilt vikingatåg.
Man bör dock ifrågasätta i vilken utsträckning historiska och arkeologiska källor kan komplettera varandra samt hur de bäst kan kopplas ihop. Det är en av huvudfrågorna som jag tänker ta upp, samt även den huruvida arkeologiska och historiska källor berättar samma historia om vikingatiden.